Brev från Micke Östlund och Jonas Holmström om en jakt i början av november 2015:

Delad glädje är dubbel glädje

Första såten var så gott som tom. 
När vi skulle ställa ut till nästa såt rapporterar en passkytt att han skjutit på ett vildsvin gått förbi, men skytten var säker på att han bommade. 
Skottplatsen visade inga spår på en träff och vi kunde efter en stund konstatera att det var en bom.
Släpper Scott på löpan och det visar sig att vildsvinet gått runt i tre cirklar, troligen har den blivit stött av de andra passkyttarna när de gick ut på passet. Efter en del ringande hittar Scott utspåret och det bär iväg till ”trekanten” – träsket som är fyllt med unggranar och sly vilket begräsar sikten till max 2 meter. Här hade vi en fantastisk  jaktupplevelse för 2år sedan, med 3 Nivernais som ställde var sina vildsvin med ömsom gång och fasta stånd.

Det blir ståndskall inne i det tätaste, under tiden kommer Skilla in med 2 vildsvin och nu är det full Nivernais-sång i träsket. 
Det går fram och tillbaka och jag hör hundar och vildsvin runt omkring mig, tar upp radion och berättar vart jag är så att Skillas husse Jonas vet vart jag är. Jonas visslar tillbaka och därmed har vi koll på varandra. 
Hör hur det rasslar till i riset och ser en rödgris komma i emot mig, inväntar rätt läge men precis när jag ska låta skottet gå så upptäcker den mig och drar iväg i fullfart. Skottet hamnar långt bak men det andra skottet sitter där det ska. Efter en liten stund kommer Scott på löpan. 
Skilla driver för fullt fram och tillbaka och jag hör att det är 2 olika grisar som springer runt. Scott nosar på den skjutna grisen, försvinner sedan iväg och strax är det fullt drev på båda hundarna. 
Jonas hittar ett riktigt bra pass vid några låga granar.  Vi ropar till varandra och gör upp strategin, jag står kvar och Jonas ska försöka sig på att smyga fram på ståndskallet. 
Det går loss men efter en liten stund kommer vildsvinet tillbaka, den stannar till under grantätningen. Jonas siktar på vildsvinet som nu bara några meter bort, Skilla står precis utanför granen och jobbar. Jonas som är mycket erfaren håller in skottet för Scott har precis innan tystnat och Jonas väntar med nerverna på helspänn. Efter några sekunder kommer Scotts skall igång igen och Jonas kan skjuta ett säkert skott.

Den sista grisen går loss med båda hundarna efter sig, springer förbi ett antal passkyttar och stannar i en vass. Därefter vänder den tillbaka i samma spår, springer förbi samma passkyttar. Tillslut får en passkytt läge och med ett välplacerat skott fäller han det sista vildsvinet.

Det är något speciellt att få skjuta ett vildsvin för sin egen hund!

/Jonas & Micke

 Mikael Östlund och Jonas Holmström tillsammans med Skilla och dagens grisar.

Brev från nivernaisägare Stefan Fransson:

Grisjakt Söndag 25/10 I Barva utanför Eskilstuna.

Släppte Gösta (Trästabos Figaro) i en nästan uttorkad sjö,bara vass med en vattenspegel i mitten.

Började kl 08 och han hittade direkt ett nattspår som var intressant.

Tog bara 5 min innan det blev upptag i en grantätning jämte vassen.

Som alltid sprang det rakt ut i sjön/vassen och buktade ca 20 min innan det plumsade o grisen simmade över sjön.

Gösta släppte och gick in i granet och tog upp en ny gris som gjorde samma repa ut i sjön.

Gösta kom tillbaka och hämtade en tredje gris.

Den drev han och skällde stånd på i 2 tim tills kompisen fick den i pass på 2 m håll.

Gösta låg då ca 2-3 min efter grisen som visade sej vara en riktig storgalt!

Totalt jagade Gösta 3 tim i vassen  med omväxlande ståndskall och drev.

Vi var 4 pers som jagade och Gösta ensam hund.