Drivande- och ställande hund

Grupp 6, sektion 1:2. Med arbetsprov

Griffon Nivernais är Sveriges enda både drivande och ställande vildsvinsspecialist. 

Rasen antas härstamma från de  jakthundar från Ségus (i Lourdes) som gallerna hade, och från de grå Saint  Louis-hundarna. De senare var mycket populära under 200 års tid, ända fram till  och med Ludvig XI:s regim, men fick sedan lämna de kungliga kennlarna under  Frans den förstes regim. Han föredrog vita hundar.

I Niévreregionen bevarades  dock rasen ända fram till franska revolutionen.

Ett hundra år senare  återskapade man rasen med hjälp av hundar från Nivére och gav den namnet Griffon  Nivernais.

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet korsade man in  Grand Basset Griffon Vendéen, Foxhound och därefter Otterhund för att få fram  Griffon Nivernais så som den ser ut idag. Den franska rasklubben bildades år  1925 och den svenska 2008.

Som helhet skall Griffon Nivernais ge intryck av att vara raggig  ("barbouillard") och lurvig, med mycket utpräglad rastyp.

Rasen skall vara  robust och mycket härdig. Ben och muskulatur skall vara torra, och tyda på  uthållighet snarare än på snabbhet. Som helhet ger Griffon Nivernais ett något  dämpat intryck, dock utan tecken på rädsla.

Kroppslängden (mätt från skulderbladsled till sittbensknöl) skall  något överstiga mankhöjden. Skalle och nosparti skall vara lika långa.

Uppförande: Griffon Nivernais har ett mycket bra väderkorn. Den är  målmedveten och trivs särskilt bra i besvärlig och snårig terräng.

   Karaktär: Griffon Nivernais närmar sig viltet på ett utmärkt sätt och  har mycket goda jaktegenskaper. Den är modig vid ställandet av vilt, utan att  vara dumdristig. På grund av sitt mod och sin initiativförmåga kan den användas  framgångsrikt vid jakt på vildsvin.

Även om rasen är lättdresserad när det  gäller att jaga vildsvin kan vissa individer vara envisa och ohörsamma. Det är  viktigt att man lär rasen lyda redan från början.

Skallpartiet skall vara mycket torrt. Det skall vara lätt, men  inte tunt, och något långt, utan överdrifter. Skallens och nospartiets linjer  skall vara parallella.

Hjässan skall vara nästan flat, och den skall vara  medelbred. Sidorna avgränsas av de föga markerade okbågarna. Nackknölen skall  endast vara märkbar vid beröring.

Stopet skall vara endast lätt markerat, men på grund av pälsen på  huvudet kan stopet ge intryck av att vara mer markerat än det egentligen är,  dock utan överdrifter.

Nostryffeln skall vara svart och mycket framskjutande.

Nospartiet skall vara lika långt som skallpartiet och inte  alltför brett mot slutet. Sidorna konvergerar något men inte så mycket att  nospartiet blir snipigt. Pälsen bildar ett litet skägg på hakan.

Läpparna skall vara strama och precis täcka underkäken, inte mer.  De skall döljas av välutvecklade mustascher och vara väl pigmenterade.

Käkarna skall vara robusta och normalt utvecklade. Saxbett,  ibland tångbett. Incisiverna skall vara vinkelrätt ställda i relation till  käkarna. Bettet skall vara fulltandat (avsaknad av P1 beaktas dock  ej).

Ögonen skall helst vara mörka. Blicken skall vara livlig och  genomträngande. Pälsen som bildar ögonbryn skall vara väl utvecklad men får inte  täcka ögat. Bindhinnan får inte vara synlig. Ögonkanterna skall vara väl  pigmenterade.

Öronen skall vara medelhögt ansatta (ca 3 cm breda) i nivå med  ögonens övre linje. De hängande, smidiga, ganska tunna och medelbreda öronen  skall ha lätt inåtvridna spetsar och vara tämligen väl bepälsade. De skall vara  halvlånga och nå till nostryffelns början.

Halsen skall vara ganska elegant. Den skall vara torr, utan löst  halsskinn.

Överlinjen skall vara plan, från manke till länd.

Manken skall endast vara lätt framträdande. Skulderbladsspetsarna  skall vara tätt placerade. Övergången från halsen skall vara  harmonisk.

Ryggen skall vara stark och tillräckligt lång. Den skall vara  tämligen smal och stram, med god muskulatur, vilken dock inte framträder så  tydligt.

Ländpartiet skall vara starkt och mycket lätt välvt.

Höftbensknölarna skall vara framträdande. Korset skall vara något  sluttande, med torr muskulatur.

Bröstkorgen skall vara så djup som möjligt och nå ner till  armbågen. Bringan skall inte vara så bred. Bröstkorgen skall vara lång och  bredare vid de bakre revbenen.

De främre revbenen skall vara tämligen svagt  välvda medan de bakersta skall vara mer välvda.

Flankerna skall vara uttalade, men utan överdrifter.

Buken skall vara lätt uppdragen, men inte vinthundslik.

Svansen skall vara något högt ansatt. Den skall inte vara  särskilt lång och skall ha mest päls på mitten. I stillastående bärs svansen  något under horisontalplanet. I rörelse bärs den i uppåtriktad sabelform, varvid  den yttersta delen även kan böjas in över ryggen.

Frambenen skall vara väl ställda. Generellt sett och i  stillastående förefaller frambenen från sidan sett vara ställda något bakom  lodlinjen (väl ställda under kroppen).

Skuldrorna skall vara något tillbakalagda, torra och väl  åtliggande mot bröstkorgen.

Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen.

Underarmarna ser ut att vara ganska kraftiga pga pälsen, men är i  verkligheten snarare torra än tjocka. De skall vara helt raka.

Mellanhänderna skall vara ganska korta och lätt  vinklade.

Framtassarna skall ha formen av en lätt utdragen oval, med starka  och väl slutna tår, som en hartass, med väl pigmenterade klor och  trampdynor.

Från sidan sett skall bakbenen vara lätt underställda. Bakifrån  sett skall en tänkt linje, som dras från bakdelens högsta punkt mot marken,  passera genom hasspetsen och rakt igenom mellanfoten.

Låren skall vara ganska flata.

Hasorna skall vara väl vinklade från sidan sett.

Mellanfötterna skall vara korta och lätt vinklade (något ställda  under kroppen).

Se framtassar

Rörelserna skall vara smidiga och lätta (inte styltiga eller  hoppande). Hunden skall täcka tämligen mycket mark.

Huden skall vara smidig, ganska tjock men tämligen stram och väl  åtliggande mot hela kroppen, utan löst halsskinn. Pigmentet skall vara bra; det  skall finnas svarta fläckar på kroppshuden och läpparna skall vara väl  pigmenterade.

Pälsen skall vara lång, lurvig och raggig. Den skall vara  tämligen kraftig och sträv (åtminstone inte bomullsaktig eller lockig).

Buken  och lårens insidor får inte vara hårlösa. De väl utvecklade ögonbrynen skall  inte täcka ögonen. Pälsen skall bilda ett litet skägg på hakan. Öronen skall  vara tämligen väl bepälsade.

Griffon Nivernais skall alltid ha svärtade hårtoppar  ("charbonnée"), varmed avses att hårstrånas yttersta spets alltid är mörkare än  dess rot. Fawnfärgen får vara mer eller mindre mörk men aldrig orange.  Svärtningen i manteln kan vara blåaktig. Pälsfärgen ser ut att vara ljusare  eller mörkare beroende på hur stor del av pälsstråna som har svärtade  hårtoppar.



Vita hårstrån kan förekomma i större eller mindre omfattning,  insprängda i pälsen. Detta tolereras och ger pälsfärger i nyanser som varierar  från ljusgrått till mörkgrått över vildsvinsgrått.



Tantecken förekommer  ofta vid ögonbrynen, på kinderna, bringan, tassarna, och under svansen. Tecknen  syns särskilt tydligt hos valpar, men försvagas ofta med  åldern.



Pälsfärgen beror på kombinationen av grundfärgen, utbredningen av  svärtade hårtoppar och eventuell förekomst av vita hårstrån i större eller  mindre mängd. Beteckningar som används är "fawn med mycket lätt svärtade  hårtoppar" (harpäls), "sobel med svärtade hårtoppar" (varggrå) och "fawn med grå  hårtoppar"

(gråblå).



En vit fläck på bringan tolereras.

Hanhundar: 55 – 62 cm
 
Tikar: 53 – 60 cm

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i  förhållande till graden av avvikelse.

- Uppförande/karaktär:  skygghet

- Aggressivitet eller skygghet

- Otypisk

- Överbett eller  underbett

- Olikfärgade ögon

- Avsaknad av svans

- Enfärgat svart  pälsfärg (utan svärtade hårtoppar), guldröd eller orange pälsfärg, trefärgad  päls med intensiva tydligt åtskilda färger, vita tassar.

- Dåligt pigment på  nostryffeln, ögonkanterna, läppkanterna, runt anus, vulva och testiklar

-  Storlek som avviker från den i standarden föreskrivna

- Iakttagbar  invalidiserande defekt. Anatomisk missbildning.

- Förekomst av sporrar på  bakbenen, utom i länder där det enligt lag är förbjudet att ta bort dem.

-  Hundar som har tydligt iakttagbara fysiska eller psykiska anomalier skall  diskvalificeras.

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg  eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och  sundhet.